I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?


20090107

Mycket sen sist

har hänt. Tiden flyger förbi medans jag står kvar på samma ruta.

Min syster har hunnit vara här i 2 veckor och vi har haft det mest mys, saknar dig.

Nu är det vardagen som gäller igen, jobb 6 dagar i veckan och städ och träning och mat. Hur ska jag orka med? Nu är det tydligen nästan inplanerat att min ena kisse ska få gå och göra en hona gravid, det ni. Det händer alldeles för mycket på för kort tid för mig. Det är dags att stanna upp och bara andas och vara..

1 kommentar:

Susanna sa...

vindarna vill vända mig tillbaka. Framtiden väntar :*