I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?


20080906

Karlar, karlar och karlar..

Vad ska man göra åt dem?

Jag sitter nu här och har varit vaken i 2 timmar och väntat och skrikit på att Herr T ska kliva ur sängen så vi kan börja att tapetsera i hans datorrum. Men självklart sover han fastän jag skriker som en kråka.

Får väl se, jag står säkerligen här inne i natt klockan 4 och håller på och tapetserar.

Inga kommentarer: