I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?

20080716

Tröttheten

är slående.

Jag klarar inte av att gå och sova om kvällarna så jag är körd så här nu på morgonen. Har legat och snoozat telefonen ett bra tag, nästan lite för länge. Zzzzz..

Klockan: 06:44:00

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)