Vi har ett väldigt lurvigt och sött sällskap på jobbet i natt.
20080606
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
1 kommentar:
Nä, men! Där är ju min fluffis! =O)
KRAM på dig!
Skicka en kommentar