Gardinerna i vardagsrummet har nu åkt upp, dom som jag hade sånt fruktansvärt problem med, men nu sitter dom där iallafall.
20080510
You know its true
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar