I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?


20080417

Headache?


Usch, jag sitter på jobbet nu, 3 timmar kvar bara. Har iofs inte jobbat mer än en timma, men med huvudvärk så är det inte jätteroligt.
Innan jag skulle åka idag så tänkte jag att jag skulle hälsa på kära A lite, och självklart eftersom solen skiner sitter hon ute på gården med sina barn och grannar.
Det får mig att önska att jag också bodde på en gård, oavsett om jag har barn eller inte..
Såg så himla mysigt ut, dom sitter alltid där med fika och ser alla barn ralta omkring.

Någon gång ska väl ens dröm gå i uppfyllelse!

1 kommentar:

Anonym sa...

Skönt att se att du är tillbaka i bloggvärlden igen :) Alltid lika bra som tidsfördriv på jobbet... Och egentligen borde jag inte ha skrattat åt din kommentar, men hell- jag kunde inte låta bli. Hahaha. Den där människan har nog inte skrattat många ggr i sitt liv.