Plus mina missars daglighet, sitta i klätterställningen och hänga ut över balkongen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig.
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
Hör du mig? Kan vi nå varandra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar